Ibland kan man bara bli glad av att titta på bilder.

För min del så har digitalkameran varit en underbar uppfinning eftersom jag är totalt urusel på att sätta in bilder i album.

Jag skojar INTE när jag säger att jag har kort som är tagna för sådär 18 år sedan och framåt i ett skåp. Varje gång jag har varit mammaledig (och det är ju några gånger) så har jag bestämt mig för att nu….Nu SKA jag ta tag i detta och sätta in korten i album och göra fint…men nej….jag får helt enkelt inte fingrarna ur.

Jag och mannen brukar säga att Viktor (minstingen) är en digitalbebis, för det finns inte ett “vanligt” kort på honom. På både gott och ont, man vill ju ha några och bläddra med. Det är också något jag inte kan få fingrarna ur med….att samla ihop de bästa och skicka in dem så att vi kan få papperskopior, vad ska man säga?

Blog Image

Eftermiddagssolen kastar vackra skuggor på köksväggen.

Blog Image

Hanna (yngsta dottern) i det traditionella flaggtåget på skolexamen. Här gick hon ur trean…snart två år sedan, vad tiden rinner iväg. Det är ju tur att jag ständigt är 22 år, AAHhahhaha…

Blog Image

En slags viol som jag inte minns namnet på nu, men ack så vackra de är. Satte ut en i rabatten i somras, oj vad den spred sig.

Ni får tänka bort diskmedlet i bakgrunden, orkade inte redigera bilden 🙂

Blog Image

Denna bild är bara för härlig. Vilmer i pappas stora tofflor som pratar med lillebror.

Blog Image

En nyutsprungen ros ….undrar om jag ska skriva dikter tro….

Blog Image

Ni kanske undrar vad det här är för slags bild??

När jag väntade Viktor så frågade vi Vilmer (storebror) om vad han trodde det var i mammas mage, en lillebror eller en lillasyster?

Vilmer som för stunden satt och gungade svarade väldigt bestämt: -Det är en lillebror och han ska heta Viktor Kanelbulle!!

Döm om vår förvåning när lille Viktor kom ut och det visade sig att han hade världens virvel uppe i hårfästet som såg ut precis som… Just, en kanelbulle!!

Mycket riktigt så fick han alltså heta Viktor, det där med kanelbulle skippade vi dock på dopet 🙂