Varje år samlas jag, min man, våra fyra barn, min moster, hennes man och deras två barn hemma hos min kusin, hennes man och deras två barn i deras vackra stora hus i Hedemora för att julbaka, umgås och mysa.

Lät det det minsta rörigt?? Ja, det är det också men också otroligt mysigt. Det är ungefär då jag känner att det börjar närma sig jul. Det är en tradition som startade för sex år sedan då min kusin och man flyttade hem ifrån Danmark.

Vi dricker glögg, bakar, pysslar och grillar korv i kakelugnen. Förr om åren så grillade vi alltid korv i öppna spisen i köket, men med så mycket folk, ungnar som öppnas i ett och tända ljus så blir det tillräckligt varmt ändå trots deras otroliga takhöjd på över tre meter.

Tänkte visa lite bilder ifrån gårdagen.

Blog Image

Ser ni den lilla boken som ligger på byrån i köket, den är från min butik 🙂

Den är fylld med danska julsånger och psalmer. Min kusin berättade att J, hennes man och deras lilla dotter C sjöng ur den varje kväll, han är nämligen från Danmark så nu gick lilla C och nynnade danska psalmer hela dagarna, sött, eller hur?

Blog Image

Granris som doftar jul i hela huset. Det jäkliga med det bara är att man dammsuger granbarr ändå fram till midsommar, men det är det värt.

Blog Image
I en trollhassel i köket byts dekorationer ut varje årstid, just nu är det kristyränglar och prismor som dinglar i den. Hjärtarna med dansk text kommer även den från min butik 😉

Blog Image

Nedanför trappan står ett litet marmorpelarbord som Å dekorerat med en enkel hyacint, en lykta och lite pärlor, vackert, eller hur? Och återigen….väskan på golvet är från butiken, hihi

Blog Image

Vackert och jullikt!

Blog Image

Min kusins man J är helt fenomenal, på många sätt… Varje år gör han adventskalendrar till barnen, min kusin behöver inte anstränga sig ett dugg, han tar hand om allt, med glädje dessutom.

Här i lilla C:s rum har han slagit in röda paket och hängt dem på ett snöre i taket, ett varje dag ända fram till jul. Tänk och ligga där på kvällen och drömma om vad man ska få öppna nästa morgon….precis som den lilla prinsessan hon är 🙂

Blog Image

Det är inte slut med det…I taket i deras eget sovrum har han gjort iordning likadant till sin fru, ett paket varje morgon ända fram till jul…..Hallåååå, dra honom i en kopieringsmaskin någon!

Jag vill oxå ha, säger jag och gnäller lite höggjutt till maken medans han och min mosters man drar en djup suck och bestämmer sig för att föra undan J för att prata honom tillrätta lite grann.

Tänk för något år sedan när han gick ut i skogen och hämtade hem en jättestor gren som han sedan släpade hem, varpå han snickrade upp den i hallen på övervåningen och slog in paket åt sin fru, sin son och sin dotter. Han åker alltså och handlar 72 Paket, slår in dem i varsin färg så att familjem skulle veta vilket just deras paket är och hänger upp dem i den gigantiska grenen….Det kallar jag kärlek!!

Just det året suckade maken och P extra mycket!

Blog Image

Söta änglapepparkakor bakade vi.

Blog Image

Visst ser det gott ut? Saffran gör verkligen bakverk vackra.

Blog Image

Här är barnen i full färd med att dekorera pepparkakorna med kristyr. Kristyr är ju jättebra för då kan man dölja att vissa blev lite brända. Det vill lätt bli så när de vuxna står och pratar alldeles för mycket och glömmer att det går ganska fort att grädda pepparkakor 🙂

Blog Image

Det är tur att Å & J har ett så stort kök…man måste ju kunna springa lite när man har suttit still alldeles för länge, hihi.

Blog Image

Det är inte så lätt att sätta ihop pepparkakshuset när X antal barn vill vara med och hjälpa till. På med lite kristyr, dutta dit en nonstop och så två in i munnen.

Blog Image

Se så fina de blev. Visst vill man bara äta upp dem?! Jag ska nog gå upp någon natt och knapra lite, sedan kan jag ju alltid skylla på att det var en råtta i skafferiet….nej just… vi har ju två katter, attans!

Blog Image

Visst är väl tomten för härlig?

Granngården till min kusin och hennes man öppnar alltid upp en lada innan jul alldeles intill vägen så att alla förbipasserande kan se. I ladöppningen sitter en fullstor tomte i en gammal släde med klappar, gran och lykta.

Vi brukar alltid åka den vägen hem (även om den är smal och krokig) bara för att kunna titta på tomten i ladan.

Titta tomten! – sa jag till min sexårige son…varpå han säger:

– Den är ju inte riktig, han rör sig ju inte!!

När började barn sluta att tro på tomten mumlar jag för mig själv….